Anläggning med ozon

I dessa texter används genomgående ordet ”ozon”, vilket i ventilationssammanhang omfattar både anläggningar med UV-ljus och ozongeneratorer.

Inledning

Med hänsyn till människors hälsa får en ozonanläggning inte projekteras så att människor riskerar att utsättas för ozon. Alla har rätt till en säker arbetsmiljö.

Förutom själva funktionen är det viktigt att en ozonanläggning uppfyller Arbetsmiljöverkets föreskrifter för att säkerställa arbetsmiljön för de många yrkesgrupper som kan förekomma i köket, så som kökspersonal, städ- och diskpersonal, leverantörer, gäster, sotare, ventilationsrengörare, OVK-besiktningsmän och brandkontrollanter.

Det är därför viktigt att göra en ordentlig riskvärdering och analys, där man säkerställer ett korrekt och driftsäkert utförande.

Här hittar du texter om dessa ämnen:

Risker med ozon

I atmosfären finns naturliga låga halter av ozon. Ozon i högre halter är farligt att inandas, eftersom det påverkar människans syreupptagningsförmåga negativt. Vid exponering av för höga halter är ozon dödligt på grund av kvävning.

Enligt Världshälsoorganisationen (WHO) kan förhöjda halter av ozon orsaka tydliga negativa effekter på hälsan. De akuta problem som uppstår är huvudvärk, irritation i ögon och hals, torrhosta och heshet. Men ozon kan också ge andningsproblem, utlösa astma, försämra lungfunktionen och orsaka lungsjukdomar. Barn och ungdomar, personer över 65 år och personer med lungsjukdomar och hjärt-/kärlsjukdom är extra känsliga.

Arbetsmiljöverket

BAS-P

Enligt Arbetsmiljöverkets anvisningar för BAS-P så har projektören ansvar för att ”…olika lösningar inte ska skapa risker för ohälsa eller olycksfall under utförandet av arbetet eller vid det framtida brukandet av byggnaden”.

Restaurangchefen ansvarar för arbetsmiljön i köket, och det måste vara enkelt att göra rätt. Dennes eventuella okunskap får inte riskera hälsoproblem hos någon person på grund av ozonläckage. Det är projektörens ansvar att i största möjliga mån försöka undvika detta.

Gränsvärden

Ozonkoncentrationen ska alltid vara så låg som praktiskt är möjligt, och får aldrig överskrida de hygieniska kort- och långtidsgränsvärden som anges i Arbetsmiljöverkets författningssamling AFS2015:7. Dessa är tänkta som max-värden och ska inte användas som normalvärden vid drift.

Ozonets funktion

När en kemisk förening, som fett till exempel, kolliderar med ozon sönderdelas fettets kemiska förening helt eller delvis. Det är viktigt att känna till att restprodukterna efter ozonbehandling inte endast består av vatten och koldioxid. Det blir kvar en mängd restprodukter beroende på vilken typ av förorening eller fett som ozonet har reagerat med. Dessa restprodukter kan innebära risker för människor och material, varför en riskanalys ska göras.

Olika material har olika ozonbeständighet. När det gäller val av material så måste projektören beakta att elektronisk utrustning, vissa stålprodukter, aluminium, gummi och plastprodukter påverkas negativt av höga ozonhalter. Det är därför viktigt att ha rätt materialval och att dimensionera ozonanläggningen rätt.

Applikationer

Ozonets kemiska egenskaper gör att det kan användas i olika syften.

Brandfunktion

Att installera en ozonbehandlingsanläggning kan medföra möjlighet till alternativa val av komponenter, så som materialval av kanaler. Till exempel kanske installationen kan utföras i någon form av mindre brandbeständigt material som galvad stålplåt istället för motsvarande kanaler i rostfritt.

Enklare underhåll

Ozonbehandling minskar uppbyggnaden av fettbaserade avlagringar i ventilationssystem. Rätt projekterat kan den reducera rengöringstiden och kanske även möjliggöra längre rengöringsintervall av frånluftskanalerna.

Luktreduktion

Ozonbehandling kan vara en bra metod för att uppnå luktreduktion om avluften innehåller lukter som stör omgivningen. Man måste bara säkerställa att luften inte släpps i nära anslutning till något uteluftintag eller så att risken finns för spridning utomhus där människor vistas.

Ozonbehandling kan också användas för luktreduktion i miljörum och fettavskiljare. Även här måste hänsyn tas till arbetsmiljö och materialval.

Återvinning

Värmeåtervinning av frånluften är möjlig, men bör lämpligen ske via någon form av vätskekoppling, till antingen tilluft, värmekrets eller tappvatten.

Det är mindre lämpligt att ha värmeåtervinning via roterande värmeväxlare eftersom detta kan medföra ett visst läckage, eftersom det inte får finnas någon risk för överföring av ozon mellan frånluft och tilluft via värmeåtervinningen.

I BBR återfinns följande text i kapitel 6:22, Egenskaper hos luft som tillförs rum: ”Luft som tillförs rum får inte behandlas på ett sätt som medför att luften efter behandlingen är av sämre kvalitet än den uteluft som tillförs ventilationssystemet.”

Övriga användningsområden

Ozon används också till exempel för att sanera hotellrum och begagnade bilar, samt för att desinficera luft eller vatten i olika tekniska processer.

Systemfunktion

Det finns olika typer av enheter för ozonframställning på marknaden och man brukar dela upp dem i UV-ljus och ozonaggregat/ozongenerator.

Skillnaden i resultat är inte så stor, utan rent kemiskt så kan ett visst antal ozonmolekyler ta hand om ett visst antal molekyler av fett eller andra typer av molekyler. Ur säkerhetssynpunkt bör de olika systemen betraktas på samma sätt.

UV-ljus

Framställning av ozon med UV(ultraviolett) ljus/strålning sker när luft/syre passerar genom elektromagnetisk strålning (ljusfält). Det är speciella lampor/lysrör som avger ljus i en viss våglängd, dessa lampor är placerade bakom fronten i kökskåporna. Mängden lysrör styrs av verksamhetens behov.

Ozonaggregat/ozongenerator

Framställning av ozon sker genom att luft/syre passerar igenom ett urladdningsfält, och man brukar ibland benämna detta Coronametoden, eftersom det uppstår en lila lysande corona vid alstringen.

Ozonaggregat för mindre luftflöden brukar vara luftkylda och placeras i direkt anslutning till frånluftskåpan i köket. Ozonaggregat avsedda för större luftflöden brukar placeras i ett separat utrymme på grund av störande ljud och större platsbehov. Denna typ brukar ha vätskekyla, eget system eller tappkallvatten.

Jonisering

Jonisering innebär att man genom att tillföra energi skapar en molekyl som är antingen en negativ eller en positiv ”laddad” jon. Försök har gjorts som visar att det är stor risk att ozon bildas under processen. Därför bör ur arbetsmiljösynpunkt även jonisering betraktas som en form av ozonalstring.

Ozon i storkök

Det är främst i så kallade fullskaliga storkök som en ozonanläggning används, eftersom det är fett från stekbord, fritöser och liknade som man avser att ozonet ska reagera med.

En anläggning med ozonbehandling bör även förses med fettfilter med så hög avskiljningsgrad som möjligt, eftersom dessa funktioner kompletterar varandra där fettfilter tar hand om de stora partiklarna medan ozonet tar hand om de små. Ozonet ska tillföras efter fettfiltret, nära kåpans anslutningar.

Ozon/UV-ljusaggregat kräver stor noggrannhet vid idriftsättning för att i någon mån kunna styras i detalj. De kräver även en noggrann inkörningsperiod eftersom det kan vara svårt att få rätt mängd ozon att levereras vid rätt tidpunkt. Verksamheten i köket och hur mycket fett som alstras har också stor påverkan på erforderlig mängd ozon.

Kanalsystem

Eftersom ozon är aggressivt så det finns risk för korrosion i kanalsystemet, speciellt i närheten av ozontillförseln där koncentrationen av ozon är hög. Där kan det vara lämpligt att använda ett rostfritt kanalmaterial.

Kanaler bör utförs vätsketäta för att säkerställa rengöringsmöjligheten även om ozonalstringen av någon anledning har varit avstängd en tid.

Det krävs en reaktionstid för att ozon och fettet i kanalerna ska hinna reagera med varandra. Därför får inte kanalhastigheten vara för hög, en tumregel är att det krävs minst tre sekunder, men det får gärna vara längre tid.

Säkerhetsutrustning

För att säkerställa att inga personer riskerar att exponeras för ozon så är det viktigt att det finns fungerande säkerhetsutrustning.

Ozon/UV-ljusanläggningen måste förreglas med frånluftsfläkten för att säkerställa gemensam drift. Ozonalstringen ska inte kunna pågå när ventilationsanläggningen är avstängd, och det ska också finnas en eftergångstid på frånluftsfläkten som säkerställer att ozonet vädras ut. Det är olämpligt att ställa krav på kökspersonals medverkan för ventilationsanläggningens funktion och drift. Driften bör inte kunna styras av kökspersonal, utan gärna istället vara kopplad till köksutrustningen.

Om ozonaggregatet eller frånluftsfläkt är ur funktion ska larm utgå.

Det är viktigt att det på lämpliga ställen, så som vid plats för ozonproduktion och reaktion, i kök eller på annat lämpligt ställe, finns ozondetektor som larmar vid hög ozonnivå. Detektorn ska larma med ljus eller ljud, och vara försedd med en skylt med instruktion om lämplig åtgärd. Förslag på lämplig text: ”När larmsignal ljuder, lämna byggnaden och tillkalla service för ventilationsanläggning”.

När ozondetektor larmar ska ozonalstringen stängas av, samtidigt som frånluftsfläkten är i drift för att vädra ut ozonet.

Större rensluckor av typen ”manluckor” ska förses med förregling så att ozonalstringen avbryts när dessa öppnas.

Arbetsmiljöverket ger följande rekommendation på sin webbplats ”….viktigt att ozonaggregatet är förreglat mot frånluftsfläkten. Det bör även vara förreglat mot rensluckor i frånluftskanalen. Efter att ozonaggregatet stängts av ska frånluftsfläkten fortsätta att gå en stund. Det är lämpligt att det finns en ozonsensor i köket som larmar och slår av ozonaggregatet vid för hög ozonnivå.”.