Imkanalsbränder är ett problem inte bara i Sverige. Internationellt har flera stora bränder med omfattande konsekvenser medfört ett behov av tydliga krav på materialkvalitén på kanalsystem som används som imkanaler. Därför har en internationell provningsstandard ISO-6944-2:2009, tagits fram för att kunna prova lämpligheten hos olika kanalmaterial.
Med stöd av standarden har provningar utförts av tre vanliga kanaltyper, inhandlade på lokal marknad, en svartplåtskanal, en galvad tunnplåtskanal med gejdskarvar och en cirkulär kanal av varmförzinkad stålplåt. Samtliga kanaler isolerades i brandklass EI 60, 100 millimeter mineralullsisolering, vilket vid provningstillfället var krav enligt BBR.
Testmetoden går ut på att man till en början värmer upp kanalen till normal driftstemperatur. Sedan höjer man snabbt temperaturen vilket motsvarar att det uppstår en brand, till exempel från en fritös, som sprider sig till kanalen. Kanalen ska då klara av temperaturer som motsvarar fett som brinner under 30 minuter. Under provningstiden måste kanalen vara så tät att inget läcker ut. Den får inte heller ramla ner eller kollapsa. Det finns dock inget krav på att kanalen ska gå att använda igen efter branden. Ingen av kanalerna som provades klarade testet. Slutsatsen blev därför att många imkanaler behöver vara utförda i rostfritt stål istället.